Det spelar ingen roll om det är julafton eller någon annan högtid. Varje kväll klockan tio släcker Lise-Lotte lampan till parets stall. Hon och maken Pierre är välkända inom Sundbyholmstravet och har i dagsläget 14 hästar på sin gård som ligger en bit utanför Ärla.
Men året 2019 går nog till historien som det jobbigaste och mest smärtsamma för paret.
– Jag har aldrig haft så mycket skadade hästar som just det här året, säger "Lotta".
Det började med otäcka gaffelbandsskador på både Myllkärrs Maja och Drizzle C.C och sedan fick Riptide R.D en hovbensfraktur som hållit honom borta sedan dess. Därefter hade de stora förhoppningar på Myllkärrs Thomas som de själva fött upp. I kvalet till Kriteriet på Dannero såg allt bra ut till en bit från mål, då vinglade den till och hästens ben gick av.
Otroligt smärtsamt för paret som kort efter också blev tvungna att avliva treåringen.
– Det har verkligen varit ett riktigt skitår. Hade det inte varit för "den där" då vet i katten om vi fortsatt.
"Den där" syftar på damen i sjön eller Ladyofthelake som hon heter. Travhästen, som tidigare gjort sig ett namn på V75, har i år stått för en succé utan dess like.
Men inte i trav.
Under finalen på Åby Nordic Monté Trophy i somras stod Nyströms häst för en helt galen prestation och knäckte bland annat världens snabbaste Be Mine de Houelle över upploppet. Segern innebar inte bara en prischeck på 300 000 kronor utan en seger i ett av de två största montéloppen i Skandinavien.
– Planen var att hon skulle betäckas i år. Men redan under förra året började vi med lite monté och det gick bra direkt. I monté har det varit lättare att komma igång då det inte så mycket grejer i vägen för henne. För hon är ju lite som en traktor, säger Lotta och skrattar.
Trots att hästen är tio år gammal fortsätter hon att utvecklas och hade i december månad tagit åtta segrar i monté på totalt elva starter under året och alltid med Anna Erixon upp i sadeln. Då med drygt 1,8 miljoner kronor intjänade i karriären hade hon förmodligen sprungit sitt sista lopp för året.
Tanken var att "Lady" skulle få tävla i Frankrike nästa år men paret Nyström valde redan veckan innan jul att åka ner till kontinenten för en tävling i Pontchateau, några mil utanför Nantes. Och precis som att paret visste att det skulle bli succé fixade hästen årets nionde seger i sin första utlandsstart vilket inbringade 120 000 kronor. Så nu väntar en start till, den 28 december, innan succéåret för hästen har nått sitt slut.
Allt detta kunde dock Lotta ha missat då hon tänker tillbaka på en händelse för några veckor sedan.
En dag i början av december höll paret som vanligt på att arbeta i stallet. När Lotta gick in med en av deras ettåriga hästar i boxen körde den ner huvudet i krubban och fastnade med bettet.
– Den blev rädd, slog bakut och bakom stod jag, säger Lotta.
Mycket mer kommer hon inte ihåg men som tur var Pierre hemma och därefter blev det ilfart i ambulans.
– Jag svimmade av inne i boxen då träffen tog över bröstkorgen och lite över armbågen. Till en början hade jag svårt att andas men väl inne på sjukhuset konstaterades att jag hade klarat mig från benbrott, säger Lotta som drygt fyra veckor efter olyckan fortfarande känner sig mörbultad.
– Det kändes som att jag blev överkörd av en traktor och nu går jag runt med broddhål i armbågen. För hästen var såklart nyskodd för att kunna gå på is, säger hon skämtsamt.
När vi träffar Lotta och Pierre på gården märker man snabbt deras förkärlek till kallblodshästar. Det var också så de en gång träffades.
– Jag var nere på Sundbyholm och frågade om det var någon som kunde köra kallblod men det var ingen som var intresserad. Sedan fick jag tips om Pierre som körde ganska mycket ponnytrav och på den vägen är det.
Efter att allt började med hästen "mormor" som hon kallas är de nu inne på fjärde generationen kallblodshästar hemma i Myllkärr där alla är döpta efter nära och kära. Stallets framgångar under året har gjort att de har en hel nomineringar till Sundbyholms travgala som arrangeras lördagen den 11 januari. Tills dess är allt precis som vanligt hos paret Nyström.
– Det är Pierre som kör och jag som tränar. För mig är det ingen tjusning att köra fort. Jag tycker om allt annat och det kanske är därför vi kompletterar varandra så bra.