Solen skiner men vinden påminner om att det bara är april, när den tar i utanför Svenska hem arena. Det är tisdag förmiddag och två bussar har just parkerat utanför mässhallen. Den ena bussen ska till Nässjö, den andra till Kopparberg. Där ska några av de asylsökande som har bott på Mälarblick fortsätta sin väntan på besked om de får stanna i Sverige eller inte.
Under tisdagskvällen rullar bussar till Piteå, Gällivare och Boden. Under onsdagen och torsdagen fortsätter bussandet till destinationer som Bodafors, Smålandsstenar, Flen, Vänersborg och Mariestad.
‒Jag vet ingenting om Boden, bara att det ligger i norra Sverige. Jag hittade en vän på Facebook som jag frågade om Boden och då fick jag veta att det är mycket kallt där, säger Zaher Mohammedi från Afghanistan, som ska resa tillsammans med sin 18 månader gamla son.
Bristen på information om de nya orterna är något som Strängnäsbon Arne Rutgersson är kritisk mot. Han är så kallad språkvän med en av de boende på Mälarblick och har också engagerat sig i asylboendet genom sin roll som vice ordförande för Röda korset i Strängnäs.
‒Migrationsverket var här och delade ut lappar där det stod vad det nya boendet heter, var det ligger och vilket datum det blir flytt. Det är klart att det uppstår frågor. Jag tycker att Migrationsverket borde ha sådan rutin på det här att de förberett med lite information om de olika ställena, kanske visat bilder på hur det ser ut. Det känns inte som att det är människor utan föremål som ska flyttas, säger han.
Migrationsverket svarar på kritiken så här:
‒Vi lämnar grundläggande information om det nya tillfälliga asylboendet som vi erbjuder och information gällande Migrationsverkets verksamhet. Har man mer specifika frågor om den nya orten som man ska flytta till så går det bra att vända sig till kommunen, säger Linn Nilsson vid Migrationsverkets presstjänst.
Anledningen till att Mälarblick upphör som asylboende är att Migrationsverket inte har behov av lika många boendeplatser åt flyktingar som tidigare, eftersom antalet människor som söker asyl i Sverige har minskat. Många av de platser som Migrationsverket har hyrt av privata leverantörer sägs därför upp. Nyligen tömdes vandrarhemmet Brage och nu har turen kommit till Mälarblick, efter 2,5 års verksamhet i det före detta hotellet på Tosterön.
Det var en solig men kylig dag även då, i mitten av september 2014, när flyktingar i stället bussades till Strängnäs.
‒Det har varit som en berg och dalbana men jag kommer bara le när jag ser tillbaka på den här tiden. Jag kommer att tänka på alla barnen som har bott här, och vilken fin sammanhållning det har varit. Vi har försökt hjälpa till så gott vi har kunnat och jag vet att det har betytt mycket för många. Det har gett mig väldigt mycket tillbaka. Det är absolut det bästa jobbet jag har haft, säger Sheila Kjell som har jobbat som boendevärd på Mälarblick sedan starten.
Platschefen Anders Hedqvist beskriver en tid med många glädjeämnen men också några problem. Fotbollsturneringar, gemensamma fikastunder och många aktiviteter är de ljusa minnena han bär med sig.
‒Inte minst tack vare alla volontärer, som jag verkligen vill passa på att tacka, så har vi lyckats få till en bra verksamhet där dagarna för de boende inte varit så slentrianmässiga. Sedan har det varit jobbigt också. Våldtäkten vid arenan drabbade oss hårt. Vi fick oss en rejäl törn som det tog lång tid att hämta sig från, säger han och syftar på dubbelvåldtäkten i augusti 2015 som två asylsökande på Mälarblick sedan dömdes för.
På parkeringen utanför Svenska hem arena utdelas kramar och lyckönskningar. Många som nu åker med bussarna har bott på Mälarblick så pass länge att de skaffat vänner, både i och utanför asylboendet. Flera Strängnäsbor kom för att vinka av dem.
‒Jag har följt två av killarna som nu ska till Nässjö i ett och ett halvt år, de är aktiva i vår församling. De är fina grabbar som har varit med om mycket jobbigt. Det är klart jag har fäst mig vid dem, säger Pierre Schelander som är präst i Strängnäs domkyrkoförsamling.
Några av Mälarblicks boende kommer att stanna i Strängnäs. En av dem är 21-åriga Hafez Mohammadi från Iran, som fick sitt uppehållstillstånd beviljat samtidigt som Migrationsverket delade ut lapparna om de nya placeringarna.
‒Det stod att jag skulle flytta till norra Sverige. Men nu kommer jag att flytta hem till en kompis som bor här i Strängnäs, och bo där medan jag letar egen lägenhet. Mitt mål är att klara sfi:n och sedan vill jag plugga vidare. Jag ska plugga biologi, jag vill bli biologiingenjör och jobba med växter, säger han.
Arne Rutgersson uppmanar fler Strängnäsbor att engagera sig som språkvänner, för att hjälpa nyanlända att komma in i samhället.
‒Behovet av stöd är stort om de ska lyckas. Det handlar inte bara om språket, utan också om myndighetskontakter och att knäcka koder om hur samhället fungerar. Alla vi som bor här spelar en viktig roll för integrationen, säger han.