Lokalpartiets ungdomar skriver i en replik på Nils Ronquist insändare att det skett ett uppvaknande kring skolkrisen. Jag väntar fortfarande på Lokalpartiets uppvaknande. De verkar fortfarande inte förstå hur skolornas ekonomi fungerar, till skillnad från Ronquist, och de prioriterar skattesänkning före skolan.
Den kommunala skolan måste alltid kunna ta emot fler elever, de kan alltså inte vara lokaloptimerade. Kösystemet gör att de kommunala skolorna tar emot alla elever som är nyinflyttade och de som saknar bakgrund i det svenska skolsystemet. Den kostnadsdrivande segregationen från skolvalet har jag beskrivit tidigare.
Vem vill inte ha mer personal i den kommunala skolan? Problemet är att friskolorna finansieras genom skolpeng (grundbelopp, socioekonomisk kompensation och tilläggsbelopp för enskilda elever med “extraordinärt stödbehov”). En budgetökning för den kommunala skolan för att exempelvis ha tvålärarsystem i vissa klasser medför att friskolorna måste kompenseras lika (ökade kostnader ger en ökad skolpeng). Det vill säga en satsning på den kommunala skolan kostar dubbelt så mycket som behovet är.
En ökning av den socioekonomiska kompensationen är det effektiva sättet att satsa på den kommunala skolan. Eftersom kompensationen är avsedd att motverka segregationens påverkan på skolresultaten så går pengarna idag i princip bara till den kommunala skolan. Sen är det rektorns ansvar, och inte politikens, att använda tilldelade resurser på det mest optimala sättet för eleverna på den enskilda skolan.