Ångrar Monica Johansson coronamörkläggningen?

Signerat2022-05-03 19:21
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Har regionstyrelsens ordförande Monica Johansson (S) drabbats av eftertanke så här två år efter mörkläggningen av coronasmittan i den sörmländska äldreomsorgen?

– Givetvis är det så att alla har lärt sig av det här. Med facit i hand kan jag känna att vi borde ha varit mer generösa med vad vi lämnade ut för handlingar, säger hon i en intervju med tidningen med anledning av pressfrihetens dag.

Det kan låta som någon sorts medgivande av fel men är det inte. I bästa fall är det enbart ett skrapande på ytan. I värsta fall flyttar det fokus från vad Region Sörmland faktiskt har gjort.

Regionen hade inte bara medverkat till att hålla inne en hel del information som borde ha varit tillgänglig för allmänheten. Regionen deltog i att tillsammans med flera av länets kommuner skriva fram en gemensam falsk grund för avslag på tidningens begäran om allmän handling, för att sedan ljuga att denna samordning aldrig hade ägt rum.

Region Sörmland gjorde därefter även sitt yttersta för att mörklägga mörkläggningen. Regiondirektören raderade tre mejl efter att tidningen hade begärt ut dem. Regionen presenterade senare Justitieombudsmannens (JO) slutsatser på ett felaktigt sätt.

”Att en mörkläggning och samordning mellan regionen och länets kommuner skett vad gäller utlämnande av uppgifter kan JO däremot inte finna” påstod Region Sörmland i ett pressmeddelande efter granskningen i juni 2021.

Det är falskt. Så här skriver JO: "Det som kommit fram genom utredningen ger en bild av att personer i ledande befattning i flera av kommunerna och i regionen redan i samband med att framställningarna [begäran om allmän handling, min anmärkning] kom in, drog upp riktlinjer för hur framställningarna skulle hanteras och att dessa gick ut på att inga uppgifter skulle lämnas ut och att beskedet om det skulle lämnas vid en viss tidpunkt."

Och längre ner: ”Det som kommit fram i utredningen medför att det ligger nära till hands att uppfatta det som att besluten fattades i strid med regeringsformens krav på objektivitet.”

Det var kommunernas och regionens tjänstemän som beslutade gemensamt att inte lämna ut de av tidningen begärda handlingarna om smitta i äldreomsorgen. De var de som beslutade att använda en falsk avslagsgrund att uppgifterna inte fanns sammanställda. Men det var politikerna som valde att beskydda dessa tjänstemän, i stället för att sparka dem, och därmed formulera lögner och advokatyrer.

Först när Monica Johansson medger det går det att hävda att hon har lärt sig något av detta.