Marjo Savelius berättar att arbetsbelastning för socialtjänstens utredare, har varit hög, med många orosanmälningar för barn samt komplexa ärenden gällande barn, vilket tidningen tidigare rapporterat om.
– Sedan var det också delvis en ledningsfråga där det fanns en otydlighet i ledningen. Vi har ett ansvar att besluta om förlängd utredningstid om det är så att vi inte hinner utreda ett ärende på den tiden som vi har till vårt förfogande. Då måste man som chef besluta om förlängd utredningstid, vilket var något som inte hade gjorts i ganska många ärenden. Det har vi nu tydliggjort i delegationsordningen, säger hon.
Just delegationsordningen gällande beslut om förlängning har nu övergått till att ligga under verksamhetschefens ansvar och inte på enhetschef, som tidigare.
Vad var det som gjorde att det inte funkade att ha det ansvaret hos enhetschefen längre?
– Det är av lite olika anledningar. Bland annat säger lagen att när vi placerar barn så ska man följa upp med dem var sjätte månad som mest. Men då såg vi att om beslut fattades på enhetschefsnivå så fick politikerna upp ärendet först sex månader senare. I och med det rör sig om ganska stora summor pengar i placeringar och omplaceringar, och att nämnden har ett ekonomiskt ansvar, så valde vi att göra den här ganska stora förändringen i delegationsordningen.
Vad fanns det för anledning till att det inte hade fattats tillräckligt med beslut om att förlänga utredningstiden i de ärenden som hade krävt det?
– Det finns ingen förklaring, utan det var mer av en överraskning att det fanns sådana ärenden. Det hela uppmärksammades egentligen när ledningsgruppen ställde frågan om hur många ärenden vi hade och hur många konsulter vi hade inne. Att titta på hur många ärenden vi har ger oftast ett bra mått på hur belastningen ser ut.
Marjo Savelius berättar att det blev tydligt hur det inte hade jobbats systematiskt med att hålla koll på utredningstiderna. Nu menar hon dock att man lyckats få till den sortens rutiner och struktur som krävs för att få ordning på situationen.
Parallellt med det arbetet planeras även en stor omorganisation för hela socialkontoret. Sex verksamhetsområden kommer att bantas ner till fem från och med i höst.
– För att förenkla och förtydliga och få en mer processinriktad organisation vill vi skapa en mer sammanhållen individ- och familjeomsorg med två spår: barn och vuxen. I dag har vi det på ett sätt som innebär lite spridda skurar, om man säger så, vilket inte är ändamålsenligt i vår organisation. Därför kommer det att bli en chef som har hand om vuxensidan och en som har hand om barnsidan.
Hur kommer det att underlätta för personalen?
– Det hjälper bland annat med ledarskapet. Att man har en chef för myndighetsutövningen som även ansvarar för bland annat familjehem, HVB-placeringar och liknande. I den tidigare organisationen, som vi fortfarande är i, har det varit en uppdelning och inte funnits en chef med den helhetssynen. Vi såg tydligt att det också innebär att familjer och barn kommer i kontakt med för många människor. Där ser vi en stor fördel med att i stället ha en sammanhållen barnenhet. Kontinuitet är oerhört viktigt när det kommer till barn och familj.
Anmälan gjordes till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, redan i mitten av december. Det framhävdes dock att trots att utredningstiderna dragit ut på tiden så hade ingen farit illa som konsekvens av detta.
I Ivo:s utredning framgår att efter det att åtgärder vidtagits är alla utredningar som gått över tiden nu slutförda.
Hur ser situationen ut kring antalet utredningar hittills i år om man jämför med 2023?
– Det ligger fortfarande högt, men det är inte lika allvarligt som det var i slutet av förra året. 2023 var väldigt extremt.
Hur ser personalen på sin arbetssituation nu jämfört med för några månader sedan?
– Jag har svårt att svara på det faktiskt. Vi jobbar väldigt mycket med ledning och stöd och behöver alltid vara på tårna när det kommer till arbetsmiljö. Det är ofta många komplexa ärenden som behöver hög kompetens och att vi jobbar i team, säger Marjo Savelius.